Tidigare i dag skrev han ännu ett, som i sista stund hejdades från att skickas. Det ligger kvar i utkastkorgen. Nu läser han igenom det. Han läser det igen. Och en gång till.
Han borde inte skicka det.
Han skickar det.
När meddelandet försvinner från displayen kommer ångern. Han blir alldeles kall när han ser hennes namn bland skickade sms. Hon är som en sjukdom, tänker han. Hon har gjort honom svag."
Jag är trött på detta, och måste hitta en tidfördrift. Vet inte vad det skulle vara, hade gärna varit något som också skulle kunna mätta mig... Kanske något litet eller extra ordinärt? Jag vet inte längre... Kanske något som fyller den där speciella tomheten som bara enstaka personer kan fylla? Eller så borde jag kanske bara sluta tänka på det.
Idag kom regnet igen, hade velat se lite mer sol. Men väderprognosen verkar inte vilja samarbeta med mig. Fast jag måste nog erkänna att jag tycker att det är mysigt att höra regnet knastra mot fönsterrutan.
Vi började med ljud idag, inget jätteroligt precis. Det roligaste på lektionen var nog rasten när jag köpte en negerbulle i cafeterian eller när vi skulle läsa, eftersom att jag inte hade någon bok sen innan så fick jag låna en. Det var en bok som du hade rekommenderat till mig för längesen, säkert ett år sedan, och ja vad ska jag säga? - Jag fastnade direkt! Det blir nog mer läsande av den idag. Imorgon är vi lediga, skönt :). Får ta och hitta på något mysigt då.
I got no excuse...
is that alright with you?
Alltid din, Am.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar