>When will the memories stop burning

>Jag försöker att uttrycka mig på så många sätt, men jag når inte riktigt fram. Hela kvällen har jag försökt samla ihop ord till ett textmeddelande. Till dig. Jag vet inte hur många gånger jag har suddat ut det och tänkt "det är inte tillräckligt" eller "du förtjänar inte det". Behöver jag få det sagt eller är det bara så att jag känner mig hjälplös? Allt jag egentligen vill säga är att jag önskar att saker och ting var annorlunda.

Jag har blivit rädd för att lyssna på Melissa Horn. Jag vågar inte känna efter. Jag vågar inte känna igen mig i hennes texter, för det brukar jag göra. Samma sak är det nog med Winnerbäcks texter, de kommer för nära inpå så att det känns, och ibland kan jag inte hantera det. Jag vågar heller inte läsa den där boken, den som jag har läst en och en halv gång. Andra gången jag läste den så strök jag under alla fina citat jag kunde hitta. Fast jag kom aldrig igenom den andra gången, jag stannade någonstans i mitten, för det blev för mycket känslor inblandade. Nu ligger den under min säng. Jag vill inte se den, jag vill inte påminnas om vad jag en gång kände.

Ikväll så hittade jag tillbaka till en gammal blogg som jag följde flitigt för ungefär ett år sedan. Hon skriver så fina ord och jag blir inspirerad.

AM