>You can hang with me

>Det var en måndag och fick jag upp ett igenkänt chatfönster på min bildskärm. Vi hade inte klarat att hålla en konversation utan att bråka på månader, och det första han gjorde var att berömma min blogg. Det blev genast svårare att klicka på publicera var gång jag hade skrivit ihop ett inlägg. Jag hade aldrig tidigare räknat med att han skulle läsa mina tankar här.
Dagen innan det hände hade jag gått på promenad och försökt ta igen 1,5 år med en förlorad vän.
Jag var så hög på känslor den måndagen.
Någon vecka senare föreslog jag att vi skulle göra det samma, han och jag. För det kändes så rätt tillsammans med henne, så varför skulle det inte göra det med honom...
För två timmar sedan satt vi i en bil vid stranden, i november månad, omringad av snö och gjorde precis samma sak som jag hade gjort en månad tidigare med henne, tog igen förlorad tid.

Jag har ett block som en dag ska bli en bok, för endast mitt egna bruk, av minnen och tankar.
Detta är det andra inlägget i det blocket ikväll.

AM