Han drog ur sanningen ur mig. Jag har för många hemligheter för tillfället,
som jag gömmer bland skrivna papper och nyinköpta kläder.
Jag känner att jag är rysligt anti mitt nuvarande jag.
Jag säger ingenting,
och egentligen finns det mycket att säga,
många knutar att reda ut.
Men jag är tyst.
Jag känner så mycket.
Jag kan inte skriva ordagrant vad jag egentligen vill skriva,
vad jag känner.
För jag vågar inte kasta ut mig,
jag vågar inte skrapa knäna mot den hårda asfalten.
De gamla ärren syns än.
AM
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar