Jag vill hinna säga allting innan jag ska gå

Det finns så mycket jag måste få sagt. Allt jag måste komma över, släppa. Jag måste hinna uppleva, hinna älska. För jag är rädd för att sakna, rädd för att glömma. Jag måste få berätta om treon i vattenglaset, om vad låtarna berättar för mig när jag hör spelas på radion. Mina bästa minnen, finaste stunder. Om vad jag drömmer på natten när du ligger i en annan säng och flätar dina fingrar i någon annans hand. Att han får det att kännas som att det vore något, fast det egentligen inte är så, det bara känns likadant.

Igår sa Amanda att hon kommer sakna så mycket med mig när jag har åkt medans jag satt och sjöng till datorn. Känslorna blir bara tyngre, aj vad jag inte vill säga hej då. Jag är bäst på att gråta. Sätt på en disneyfilm så bölar jag i floder. Jag hade tänkt flyga lätt på en fjäder tills den 14 augusti, men när sommaren inte delas med dig så dunstar jag mest fram som en klumpig sten och skrapar mina knän (bokstavligen).