Antingen så drömmer jag att hans mamma står och skriker slampa åt mig eller också så står nån på gatan och deklarerar mina känslor, som jag själv inte ens vet att jag känner.
Allt jag har på morgonen, min drivkraft för att gå upp klockan 6 varje vardagsmorgon är att jag vet att direkt när jag kommer hem igen så kan jag gömma mig under täcket och sova nån timme till. Jag kan drömma. Drömma kallsvettiga drömmar. Typ finna djupet i mig själv...eller nått.
Jag är överlag en drömmare, och mina drömmar har för mesta en mening. Jag vet inte om det är så att jag skjuter upp förmycket eller om jag håller allt inom mig.
2011-09-22
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar