Jag är nog inte någon som slutar känna sådär.

Jag fick min första magkatarr igår för första gången på flera månader. Jag köpte dundertabletter inne på CVS och precis innan jag skulle släcka lampan skrev jag ett inlägg som jag sparade som utkast.
Jag somnade klockan 3 i natt. Jag kom på mig själv att jag sov i en alldeles för stor säng, själv, och rummet blev helt plötsligt större. Jag läste gamla sms, jag kollade på olika tv-serier på datorn, med hopp om att somna. Men rummet var sådär kvavt och natten blev kort.
Jag kan vara rädd för att vara ensam, men jag kan också vara rädd för att vara med någon annan. Jag tar aldrig det andra steget, jag flirtar bara lite lätt. Jag behöver inte ens spela svårfångad, för det är precis vad jag är. Jag förstår inte riktigt hur jag skulle kunna träffa någon som skulle få komma nära, när jag är så himla rädd. Hur ska jag kunna veta att han inte skulle förstöra mig.