2011-11-28

I couldn't bear to lose you again.

Hon kanske sitter sådär rakt i ryggen som man ska göra,
hon kanske äter med besticken i rätt hand,
hon kanske inte svarar "jag vet inte" när man egentligen vet, för det känns så himla mycket,
hon kanske är en sådan positiv person som jag aldrig kommer bli.




"Det hände ibland att han la sitt huvud mitt bröst och berättade för mig hur hårt och snabbt mitt hjärta slog när han låg där, med huvudet vilat mot mitt bröst.
Jag sa det aldrig.
Men jag visste, att det var hans fel."

Jag kommer aldrig komma dit igen.
Jag ska bara fatta det.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar