So done with wishing you were still here.

Jag pratade för mycket, 
orden bara rann ur mig, 
jag försökte vara någon jag aldrig varit,
jag gjorde bort mig,
jag kunde inte riktigt tänka klart. 


Vi var två den novemberkvällen,
men ändå var jag så himla ensam, 
jag var den enda som kände så himla mycket.


(Ibland vill jag bara trycka så hårt på gasen så att det slutar kännas,
föralltid)