Tonight, is driving me crazy.

Jag glömmer ibland att det inte är som det brukade vara, som det en gång var.

Det blir så himla fel då. Jag förväntar mig att det ska räcka att få höra orden "allting kommer att bli bra". För det som associeras med de orden finns inte längre, kärlek, närhet och allt det där. 

Vi.

Då blir det plötsligt den andres fel, och inte tidens, verklighetens eller glömskans fel. 

Förlåt.