Att behöva lämna innan man borde är fult.

Jag saknar morfar.
Idag var det en kille som sprang genom terminalen fram till sin morfar. Det var ingen påg på 10 år. Snubben var i min ålder, en sådär tjugo år.
Jag bara log.
Livet är vackert och fult, att behöva lämna innan man borde är fult.
Jag saknar stoltheten och glädjen. Likheterna. Vi var så himla lika.
Det är inte så många som förstår.
Vad än alla andra tyckte. Så var morfar, min morfar, världens bästa morfar.