Ur mitt lila block.

Utkast

Efter ett tag blev det jobbigt att hålla ögonkontakt när taklampan var tänd.
Tydligen så var jag alldeles nervös för att kolla på dig när lampan var tänd, så du släckte den.


Idag har jag halkat fram bland kända vyer tillsammans med en vän och pratat i en annan tonart om killen som ringde mig hela vägen från USA igårkväll.


I min byrålåda ligger det tuggummin som stinker kyssar och söndagar.


En som kysser en fint på halsen.


Allt för många fredagskvällar har jag velat spendera i din famn.


Du ville att jag skulle le för hela världen
men istället så log jag för dig.


Minnen är nog det farligaste vi har kvar.


När du sätter dig på andra sidan utav soffan så blir den plötsligt dubbelt så stor.


Även om den lätt kunde vara destruktiv och att jag var sådär omogen, så skyller jag det på ungdomen.
För jag fick känna på ett helt nytt sätt, jag fick känna med hjärtat.