Only counting on your cancellation when I should be counting on you by my door.

Det här med att aldrig falla igen.
Det känns som att det inte riktigt spelar någon roll om jag har blommor i håret och sitter bredvid någon helt-okej-snygg person, jag blir ändå inte charmad eller intresserad.
Ibland gör det lite ont och ibland är det bara en del av mig, att jag aldrig riktigt faller igen.
Och när jag ser honom där på hållplatsen från bussen, så kan jag inte riktigt förstå, hur jag en gång kunde falla överhuvudtaget, att just han fick komma innanför mitt skinn och förstöra mig så som bara han kan.