åren var terminer
när sommaren var helig
och nätterna var allt
du har vart densamma
som en klippa genom tiden
med en hand som
verkat räcka åt oss alla"
Lars Winnerbäck
Jag är så rädd för folk som förändras.
Jag är rädd för det okända.
Jag blir också rädd när jag inte gillar det dem har blivit,
det förändringen drog med sig, alla olikheter.
Jag saknar dig så.
Men jag känner inte dig längre.
Så jag vet inte om det är dig jag saknar längre då.
Imorgon ska jag och Annie på Lasses spelning,
och jag ska le, jag ska le hela dagen för ruset jag kommer känna,
jag ska vara där bland magin bakom hans musik,
och jag ska minnas, jag ska sakna,
men framförallt så ska jag älska.
Allt kommer vara nästan perfekt.
AM
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar