>Jag kom och tänka på det nu kanske för att det är så tyst

>Det där beroendet, av att ha någon annan som trycker näsan mot ens ryggrad. En som kysser en fint på halsen. Någon att gömma sig i. Jag undrar om det ens ligger i naturen, för utan den kan man bli helt knäpp, likaså med den. Jag minns inte att det fanns en sådan abstinens innan jag verkligen föll, innan jag blev head-over-heels-kär, det var mest bara någon sorts nyfikenhet då.
Och nu, nu ligger det i min natur, men det finns inte i min natur. Det funkar inte riktigt.
Jag släpper varken in eller ut någon, allt står helt stilla. För jag tror inte, jag tror inte tillräckligt mycket.
Just nu lider jag utav närhetsabstinens.

AM