I wish I was a punk rocker with flowers in my hair

Ikväll ser jag svart på kommunitetssidan Facebook. Jag är så trött på beroendet som något snille har framkallat. Jag är trött på hur man dag ut och dag in letar bland statusuppdateringarna om just nu kanske någon har uppdaterat något extraordinärt, och ja det var fem minuter sedan jag uppdaterade min sida senast. Bitter över hur många gånger jag öppnar appen på min iPhone och har den i högra hörnet, för det är där fingret lättast landar. Och ja vad bitter man blir när en gammal kärlek skriver om hur lycklig den är i sitt nya kapitel med henne. Eller när det bevisas att ens nära vänner helt plötsligt inte är lika nära längre när de nöjer sig med att skriva på ens wall hur mycket de önskar gratulera sin älskade vän på dess födelsedag. Och jag får inte glömma bort alla relationsstatusuppdateringar, dem kan ta sig i ---. Oh ja jag är så bitter över det för jag inte uppdaterat min sen jag skaffade Facebook, not! Har som tur vad andra saker att fokusera på här i livet. Varför inte vara cool och checka in på det coola stället som man befinner sig på, eller låt alla se att du tagit tag i ditt liv och befinner dig på gymmet! Sen kan man dessutom se till att kolla varenda jävel som bor här i världen. Som om din kompis är på G med någon – you better look him/her up on Facebook – och få ett första intryck av denna fule jävel din vän lyckats falla för.
Visst Facebook har många goda sidor, men just nu är jag så trött på det och är bitter. Om det inte varit så att 57% av informationen kring studenten finns där så hade jag nog tagit en lååååång paus tills jag drar till USA och behöver kommunitetssidan för att behålla kontakten med mina vänner.
(ännu vackrare är det ju att detta inlägg kommer publiceras på min profil(Y)!)