Blindfold

Ungefär fem gånger om året inser jag hur mycket jag älskar Helsingborg. Inser och inser, de är nog de fåtal gånger som jag känner det. Jag antar att det är någon sorts hatkärlek till den här staden. Det är ju inte riktigt så att känslan sitter kvar.
Det kan vara tillfällen som när vinglasen klingar på docken en fredags kväll eller under en lång busstur, som uppenbarelserna träder fram.
Det är inte så att jag är bitter till 100%. Jag älskar mina vänner och allt vi delar här. Jag är nog mest bara girig, på något positiv sätt, och vill ha ut mer av livet.
Igår när jag körde ner i stan för att hämta upp Rasmus för en liten trip blev jag frälst. Det var solnedgång och hela staden var klädd i rosa nyanser och jag älskade Helsingborg, för en kväll.
Nu vill jag bara ha mer. Jag vill gå upp tidigt nog för att se när solen går upp och jag vill se på hur staden somnar för några timmar, för att sedan vakna igen.