En kopp kaffe, tack.

Om hur du fyller och tömmer mig.
Gång på gång.
Som om jag vore din första kopp kaffe på dagen. Du inbillar dig att den är vad du behöver, vad du vill ha.
Men allt du behöver är att komma igång. Annars spelar det ingen större vikt i ditt liv.
Du brygger det, kaffet.
Du fyller koppen, eller du kanske föredrar att dricka ur mugg?
Sen njuter du för en stund.
Tills koppen är tom.
Lite påtår kanske?
Sen ställs den på sin plats, i diskhon.
Bry dig inte om att diska av den,
det gör någonannan åt dig.
Koppen står där i diskhon tills du behöver en ny, start på dagen.
En ny bra start.

I sådana stunder önskar jag att jag kunde rita.
För orden räcker inte riktigt till.