Jag pratar helst inte om det jag saknar.

Jag förstår mycket mer nu. Jag förstod inte mycket då. Jag förstår att man vill åka hem ibland fast än att man har bosatt sig på andra sidan Sverige, och framförallt när man har bosatt sig på andra sidan utav jorden. Jag saknar, varje dag.
Jag förstår nu att det inte är hur lätt som helst att bygga något nytt. Man ska inte bara passa in i omgivningen, utan man ska hitta en trygghet, vänner och skapa sig ett liv i en helt ny värld eller stad.
Innan såg jag det alltid som att när man har åkt, då stannar man där, varför skulle man vilja åka tillbaka... Men jag förstår nu, och jag önskar att jag förstod mer då.