Vad vore jag utan dina andetag.

Idag har jag varit lite svag. För 2 dagar sedan lämnade jag av bland annat mamma på flygplatsen, och jag ville aldrig släppa taget när hej då-kramen väl kom till tals, för jag vet hur det känns, hur mycket det fattas. Nu när jag har fått smaka på det goda. Men vi sa, "vi ses om 12 veckor igen". Om 12 veckor kommer mamma igen, med Alice och med Anders. Då ska vi först mysa lite här i det jag kallar hemma och sedan åka till Miami tillsammans.

Idag har jag varit lite svag. Så jag läste får två te-sippar sedan igenom brevet som jag fick av Caroline kvällen innan jag skulle åka, för att orka lite till. Jag älskar henne så himla mycket. Har aldrig träffat en sådan underbar människa som hon är. Hon är en sådan som jag aldrig kommer kunna ersätta, så därför behåller jag henne.
Ikväll får hon upp min ork att stå ut i 12 veckor till. Jag längtar tills jag får pussa på henne när jag kommer hem igen, till fina Helsingborg.
Detta är världens finaste Caroline.