That's what you get when you let your heart win.

Precis innan jag lämnade Sverige för denna gång ville jag mest fly. Vara i USA och läka. Vad jag inte hade räknat med var att allt jag hade flytt från i Sverige skulle behöva bearbetas här. Att det inte var lika självklart att fly här, det går inte riktigt att gömma sig.
Det har snart gått en vecka och jag har slutat se Sverige som ett liv jag vill fly från. När jag kommer tillbaka blir det lite av en nystart.
Det finns andra alternativ. Men de är inte riktigt något för mig. Inte just nu. The heart wants what the heart wants.

Let's see where we wake up tomorrow.

För 7 veckor sedan åkte jag hit, till hem nummer två, McLean, Virginia, USA.
Det är inte bara mitt hjärta som har växt under dessa 7 veckor, utan även självförtroendet. Helt plötsligt känner jag mig 7 gånger snyggare och efter 2 utekvällar kunde jag dra slutsatsen att det är svenskarna som är tråkiga och amerikanarna som är helt amazing. Jag är inte trasig här, här börjar jag på noll och klättrar upp till tio, och jag älskar det.
Jag saknar så klart min håriga katt och min fina etta 20 minuter från city. Om jag hade kunnat så hade jag tagit alla mina fina vänner, katt och lägenhet och lagt i ett paket och öppnat det här, då hade jag aldrig mer behövt oroa mig över vad som är mest hemma.
Kärlek,
Am.

Au pair mode - ON

Jag är här igen, back in McLean, VA. Jag tror inte att någon förstår, förutom de som har varit au pairer innan, men det är helt oförklarligt. Som jag älskar det. Every minute, every hour. Det tog ungefär 24 h sen var engelskan perfekt igen, innan dess blev det lite mumligt och några toung twisters. 

Jag var så himla nervös till en början, att det skulle kännas pressat och stelt, men allt är precis som vanligt. Hon älskar mig precis lika mycket som innan och jag älskar henne ännu mer. Hon har vuxit, blivit mer ansvarstagande och hennes hår har blivit längre. Hon har kommit in på den skolan med högst intagningspoäng i området och till hösten börjar hon High School. Jag är så himla stolt och även lyckligt lottad över att jag hamnade just här augusti 2011. Det är lite svårt dock att vara gäst här, det blir så himla lätt att jag går tillbaka till au pair mode, men det uppskattas nog mest. 

Än så länge så har jag tömt halva mitt sparkonto, lagt på mig några extra gram och haft det helt underbart. Som jag har saknat detta livet och country musiken och jag går hand i hand dag ut och dag in. 

(Förlåt för min dåliga svenska, men huvudet vill bygga upp alla meningar i engelsk grammatik)

Önskar att jag kunde säga att jag saknar er där hemma, men tyvärr inte ännu ;) 

Puss! 

Inspire me - I've lost it.

25 dagar till, sen ska jag hem, till mitt andra hem. 

New York, I love you.

Six Flags.

Igår var det helgdag här i USA, Memorial Day, så jag och mina vänner tog en road trip till Six Flags. Efter ett paket digestivekex och några klunkar vatten så var vi äntligen där. Vi svettades oss genom dagen, eftersom att temperaturen låg på 33ºC, men som tur vad kunde vi svalka oss i vattenparken.
Det blev ett season pass på det så nu kan jag åka dit hela sommaren utan att tänka på att pengarna flyger åt fel håll, trött var jag också så det är ett perfekt sätt att spendera sin dag på om man vill suga ur sig lite energi.
Puss!

Heart to ground.

Det blev en bra helg till sist. Jag har bokat en weekend till NYC för att hälsa på Ellin, bakat svenska kanelbullar med pärlsocker på och ätit favoritkakan för första gången på 8 månader, det blev bra helt enkelt. Bullbaket skedde på fredagen följt av sovis med Louise, igår blev det picknick och fest och idag plugg och chill.
Känns så himla bra att idag var sista skoldagen på niagarafallen-kursen, har en hemsk lärare och alldeles för sega lektioner. Nu väntas bara själva resan som bär rum om 3 veckor. Jag bara glider.
Vi hörs,
kyss!

En himla bra weekend class

Har haft en jättebra helg. Tog en weekend kurs för att förtjäna mina sista credits här i USA och den slutade så himla bra. Pluset kom när allt bevisades emot mig då jag trodde att det skulle bli en tuff och långsam helg. Så allt jag har att säga är tack!

Helg?

Helg. I fredags var en galen dag med löss och stress men den slutade bra trots allt. Det började med nyttiga pannkakor hos Hannah, följt av gym och sedan fick vi reda på att Hannahs ungar hade löss så det var bara att åka och hämta dem och stressa ihop schemat ännu mer. Men efter lusmedel och barnaskrik så avslutades det med en god kvällsmat med Hannorna och en bra film på bian. Lördagen blev en hel pluggdag och avslutades i Hannahs soffa med min nya favorit Money ball. Idag var det bara att dra sig ur sängen tidigt och ta sig till skolan. Tar just nu en Niagara Falls class och den kommer pågå 3 helger och sedan i juni så åker vi dit och ser mästerverket med egna ögon. Trots att läraren är dum i huvudet och att jag just nu bara tänker på att det kommer ligga en fet lapp på bilen, som säger att jag har parkeringsböter på grund av att surkärringen inte släpper oss på lunch, så tror jag att jag kommer överleva dagen.

There's always a hand that you can hold on to.

Det har blivit en bra dag. Det är liksom inte bara jag och webcameran som har haft en bra dag, utan det har varit en sådan dag som man aldrig tror ska bli bra, men som slutar såhär vackert.
Med massa kärlek hemifrån och ett älskvärt värdbarn så har det blivit en solskensdag!
NU: tänder jag grillen och så ska jag få till ett par härliga burgare!
Ciao!

Miami II

Vi hittade en spansk gata under en av kvällarna i Miami, kändes precis som att man kom tillbaka till någon varm ort i Europa.

What beautiful is.

Jag saknar dig.
Jag saknar er.
Jag vill sitta på dem där gröna bussarna och för första gången betala en vuxenbiljett, för jag har blivit tjugo år här. Jag har också sett till så att jag inte behöver tänka på prövotiden lika mycket när det gäller mitt körkort, det kommer bli 2 år i november.
Jag vill gå på dem där fotbollsmatcherna jag gick alldeles för sällan på förra året, istället utnyttjade jag app-systemet. På tal om system, så ska jag också för första gången köpa alkohol på systemet bara för att jag kan, för jag har ju blivit tjugo år här.
Jag vill somna bredvid kända ansikten och skratta sådär som jag bara gör med er. Jag vill berätta för er vilket datum jag kommer hem, men inte för någon annan. Jag vill dricka mitt favoritvin, Paxa, på en uteservering, för sådant får jag inte göra lagligt här.
Jag vill att ni ska veta att jag saknar er, att jag saknar dig.
Det låter hemskt, men det är så mycket som har blivit finare utanför detta sen jag kom hit.

Kärlek,
och alltid din,
Am.

Miami.

Cherry Blossom Festival

I'm falling for your eyes, but they don't know me yet.

Det är officiellt! Det de i Sverige kallar för sommar, kallar DC-borna för vår. Idag har solen stekt på 26 grader, I'm in love now. Igår när vi gick från gymmet till bilen så kändes det mer som att man traskade hem från någon restaurang på Kreta, men nej, jag är i DC.

Had a tough time, got a rough start but I finally learned to let it go.

Blev en liten besvikelse igår när jag fick mail om att John Mayer konserten var inställd, såg verkligen fram emot det, men jag får nog allt nya chanser!
Låten säger sitt och idag har jag haft en himla bra dag tillsammans med Louise.
Now I'm right here, and I'm right now.
Vi får ser vart kvällen leder oss,
nu ska jag på teater på Sams skola.
Love.

Bra tisdag.

Jag vill vara precis lika cool som alla andra här i USA så idag inhandlade jag min alldeles egna Starbuckstermos. Kommer nog uppskatta den extra mycket när jag kommer hem till Svearike :)
Har haft en übermysig dag med Hannah. Först var vi på gymmet och körde ett oseriöst träningspass, bättre än inget. Sen mot Giant för att köpa vaxremsor och sedan vidare till Starbucks. Vem som var offret? Jo självklart lilla jag! Så efter 40 vaxremsor och 140 minuters slit så resulterade det i ett rödprickigt och nästan hårfritt ben. Amatörer är vi idag, imorgon mästare! Så upp till bevis imorgon när det är ben nummer tvås tur. Hannah visste inte riktigt vart min smärtgräns ligger så jag fick vissa henne hur det gick till, "hårda tag och inget pussy trams!", huvudsakligen så löste vi det tillslut.
Nu får det bli lite kvällsmat.
Saknar er där hemma extra mycket idag!
Kærlighed!

Fettisdagen

I söndags bakade jag, Hannah oct Louise semlor. Håller på traditionerna trots att jag befinner mig i staterna ;)
Kärlek.

Helg.

Helgen har varit lugn och mysig. I fredags tog jag på klackarna (och Hannah conversen) för att ställa oss i 1 timmes kö för att ta del utav premiären av The Vow, mysig kärleksfilm som inkluderar en och annan tår. Efter det fortsatte jag och Hannah att mysa på silver diner, ett 50-tals diner som har sin charm med jukeboxs och shit.
Lördagen blev också mysig med lite Clue tillsammans med Louise och hennes och Hannahs danska vän Sara, ett av mina favoritspel får jag nog erkänna. Lite mysig sushi på det och sedan återigen lite film, the Help, och kvällen var fulländad.
Igår sov vi länge och slog till med att kolla på lite röda mattan från grammy awards, det var så lång tid det tig tills jag fick migrän och vi fick sätta igång TiVo... Istället så blev det Clue igen och avslutade myshelgen med 2 runder tillsammans med min värdfamilj. 

2:19

Inatt är det min tur att stirra upp i taket och fundera över livet. Klockan är tio över två och jag är långt ifrån trött. Hade det inte varit för att jag ska upp klockan sex så hade jag faktiskt inte brytt mig.
Jag har en sådan olidlig hemlängtan just nu. Livet här har blivit till en vardag, men jag tycker att jag gör mitt bästa för att uppskatta det.
Försökte vända inställningen idag till det positiva när jag körde och handlade och insåg att termometern stod på hela 15 grader med en stor sol, vädergudarna trotsar vintern. Det är ju bara början utav februari, och att ni har det kallare i Sverige, ohyggligt kallare.
Jag har försökt att fylla kalendern med smaskigheter att se fram emot, Philadelphia, New York, Miami och till och med Kanada. Men nej, just nu vill jag bara hem. Hem till katten, som jag kallar för älskling, och hem till maten som smakar godare än i USA.