Au pair mode - ON

Jag är här igen, back in McLean, VA. Jag tror inte att någon förstår, förutom de som har varit au pairer innan, men det är helt oförklarligt. Som jag älskar det. Every minute, every hour. Det tog ungefär 24 h sen var engelskan perfekt igen, innan dess blev det lite mumligt och några toung twisters. 

Jag var så himla nervös till en början, att det skulle kännas pressat och stelt, men allt är precis som vanligt. Hon älskar mig precis lika mycket som innan och jag älskar henne ännu mer. Hon har vuxit, blivit mer ansvarstagande och hennes hår har blivit längre. Hon har kommit in på den skolan med högst intagningspoäng i området och till hösten börjar hon High School. Jag är så himla stolt och även lyckligt lottad över att jag hamnade just här augusti 2011. Det är lite svårt dock att vara gäst här, det blir så himla lätt att jag går tillbaka till au pair mode, men det uppskattas nog mest. 

Än så länge så har jag tömt halva mitt sparkonto, lagt på mig några extra gram och haft det helt underbart. Som jag har saknat detta livet och country musiken och jag går hand i hand dag ut och dag in. 

(Förlåt för min dåliga svenska, men huvudet vill bygga upp alla meningar i engelsk grammatik)

Önskar att jag kunde säga att jag saknar er där hemma, men tyvärr inte ännu ;) 

Puss!