Tell me something I don't know, tell me something I care about.

Ikväll delade jag både vänskapligt sällskap och bekant sällskap. En del har känt i många år, några för många och ett fåtal ingår i kategorin, bekanta, för vi känner inte riktigt varandra, ännu.

Det har tagit tid, år, dagar och nätter, innan jag har kunnat känna mig bekväm i situationer som denna. Innan jag kan känna att det är okej att vara sig själv just då och att jag inte behöver bli sedd mer än någon annan, av någon annan.

Det har varit en resa, och när jag ser långa brustna hjärtan tala ut i text så kan jag ibland tänka ”det blir inte bättre, jag är där än idag”. Men jag är inte där, jag är här. Jag har nog läkt trots allt. Jag är bara halv på andra håll, men det har ingenting med detta att göra. Han kan inte längre nå mig innanför mina murar. Jag är 21 år och jag har läkt.