Det handlar om dig.

När jag kollar på bilder så kan jag inte riktigt förstå, att det var jag.

Jag som var den som trampade iväg på cykeln så fort mobilen plingade till,

Jag som var den som vände upp och ner på hela min värld för att ta pulsen till en ny nivå,

Jag som var den som cyklade till ICA och köpte bröd och BRAVO,

Jag som var den som var förälskad.

Det är inte riktigt jag på bilderna längre.

Men när hjärnan jobbar själv, så förstår jag.

Bäst av allt så förstår jag varför hjärtat inte slår sådär hårt längre, för det är passé, och har istället blivit till någonting vackert.

Jag önskar att alla böcker jag påbörjar, aldrig får ett avslutande kapitel. Att jag aldrig behöver binda dem.