Tack farmor,

...för att du envist slängde med salladsbestick.
Jag var så stolt över mig själv idag. Först gick jag hela vägen in till Kalmar på 30 minuter, kammade hem både bästispoäng och vuxenpoäng genom att pepp-talka och skriva på de sista papperna. In på Lagerhaus och köper mig en toalettpapperskorg, som mamma har envisats om att det är en onödig pryl men som jag alltid har argumenterat emot.
Sen tog jag min 30 minuters promenad hem, slänger i en maskin tvätt och går och handlar mat. Kommer fram till att pannkakor skulle smaka bra och köper ingredienser.
Sätter på plattan, för stekpanna har jag, slänger i en klick smör och knäcker två ägg. Frågar mig själv vart jag har lagt decilitermåttet och kommer fram till att jag inte äger något. Slänger ihop smeten med ögonmåttet och väntar tills jag ska vända pannkakan. Jaha, vart har jag stekspaden, - nehe, jag äger visst ingen stekspade. Tänker att osthyveln kunde vara ett bra alternativ tills jag kommer på att man inte får använda metall på teflonpannor, till räddningen finner jag mina salladsbestick, i plast. Så där stod jag, med en ögonmåttad pannkakssmet och vände min första pannkaka i min nya lägenhet med salladsbestick. Det gick bara att skratta åt sig själv!!
Så tack farmor, du räddade min lunch!