Jag tror mitt hjärta blöder.

Jag blev för cirkus 4 minuter sedan påkommen gråtandes framför min dator i köket. Jag satt och läste om en passerad kärlek. Hur ska jag förklara sånt för min 13-åriga unge?
Bara igår satt jag och stirrade ut i det tomma intet fast på kärleksstigen, återigen, påkommen.
Jag antar att det kommer i perioder, saknaden, tomheten.
Jag försöker skriva om det, men nakenheten är alldeles för uppenbar och pinsam.
Jag har helt enkelt tappat det.
Dags att hitta ett nytt fokus?

Kärlek.