Prince charming.

Jag tror att 67 % av alla tjejer som spenderar lördagskvällen, även känt som filmens premiärkväll, i biosalongen och drömmer om prince charming, som har äran, talangen, men framförallt det där utseendet för att spela huvudrollen i Nicolas Sparks senaste filmatiserade bok. Att han skulle vara den där perfekta pojkvännen, mannen, livskamraten. Det kryper i hela dem när han kysser henne sådär fint på läpparna. Jag kan erkänna jag ler extra stort också. Vissa gråter, andra lämnar fotfästet på jorden. För att komma till min huvudsakliga mening med detta så har jag en teori om att många inte tror, eller vågar släppa in. De har redan dragit en linje, på ena sidan står alla tjejer med brustna hjärtan tillsammans med alla filmatiserade män och på andra sidan står resten, de där som egentligen är verklighet, pågarna på vår gata, som tar samma buss som oss eller som dricker den där ölen på krogen, dem där som har alldeles för många namn, idioter, players, kåta jävlar helt enkelt. Som om att de inte har tillräckligt mycket hjärta eller själ att vara killen på bioduken. Jag är där själv, jag tvivlar på de realistiska tillgängligheterna där ute i verkligheten. Varför skulle inte han vara egoistisk nog att knäcka mig?

Man måste nog ge honom en chans, knäckas många gånger och slänga ut sig på marknaden för att bevisa att de lever upp till sina öknamn, för majoriteten gör nog inte det. Ni var nog helt enkelt bara inte gjorda för varandra eller alldeles för unga för att känna så mycket, just då, ifall du redan har varit där.

67 % var kanske att ta i lite, men jag gillade den sifferkombinationen. Jag vill mest pointera att det är en hel del, som ser det så.

Jag inbillar mig att jag ska ut på marknaden när jag byter liv, det gör jag varje gång. Jag bytte precis liv, och här står jag i USA och debatterar om att männen här inte har tillräckligt mycket till utseende, talang eller IQ för att tillfredsställa mig, vi hittar alla våra ursäkter. När jag kommer hem börjar något nytt, varför skulle det inte kunna ske då, hoppet är det sista som lämnar säger de.

Jag behöver hoppet och kärleksfilmerna för att orka vardagen.

Ha en fortsatt trevlig helg!